[Spoken]
När mörkret förkunnar att dagen är slut kommer de
Hänsynslöst tar de min kropp i besittning
Kryper in i porerna och samlas i bröstet för att sedan krossa mina revben och återigen lämna min värdelösa lekamen...
Här i tystnaden kan jag höra hur mitt kött sakta börjar ge vika för deras påtryckningar, bröstkorgen sprängs i tusen bitar
Snart skall de åter andas luften i vår skitvärld
Är det det här som kallas livet?