Video Balladen Om En Gammal Knarkare de Brolle 2024 Lyrics Lyrics

Brolle - Balladen Om En Gammal Knarkare Lyrics

Balladen Om En Gammal Knarkare Song Lyrics
Balladen Om En Gammal Knarkare by Brolle In kom en gammal knarkare på Klara polisstation
Hans skor var våta och hans ögon kalla
Och när han skulle tala fick han inte fram en ton
Så han kunde varken sjunga eller tjalla

Vi la honom I en ensamcell, hans säng var våt av blod
Så småningom gick han ut och in som barn I huset
En vacker dag dök han plötsligt up med ett brev
Och på brevet stod
Jag offrar mina skor för det gröna ljuset

Och alla började skratta åt vad som på brevet stod
Och alla telefoner började ringa
Och våran kommisarie han skrek I vredesmod
Vi vill ha glada budskap, eller inga

Men jag öppnade brevet och jag läste som så
Hej bröder, lyssna nu till min historia
En gång var jag en vacker prins och lycklig som få
Min faders stolthet och min moders gloria

En vacker dag emellertid, tog jag min första sil
Då öppnades min ögon och jag skåda'
Bland alla stackars jävlarna som åker I fil
Och bor och dör och äter I en låda
Så jag gav bort min arvodel till första bästa svin
Som sprang iväg och köpte sig en fylla
Och bytte bort mitt vackra slott mot amfetamin
Som jag hade I små kapslar på en hylla

Min fader dog av vrede och min moder dog av gråt
Och jag blev hatad utav mina bröder
Men jag gav väl fan I detta och jag gnolade en låt
Där jag bodde I en svinkvart på söder

Det sista som jag bytte bort det var min vackra röst
Mot Adams äpple och för fagra Eva
Och lade mig att vila mellan två kvinnobröst
För jag var trött, och jag ville inte leva

Här slutade brevet och intet öga torrt
Och kommisarien röt, Nå för satan
Släpp ut den fan ur cellen och se till att han kommer bort
Så där låg snart vår knarkare på gatan

Då ljöd en röst från himmelen så klar och så ren
Låt alla era skenkänslor fara
Ty denna vackra prins han gav bort allt vackert sken
Så därför skall han evinnerligen vara

Man trodde ju att Gud fader, här I vår stad
Ej skulle va' välkommen, trodde du ja
Men femti gamla knarkare, som han, stod I en rad
Och stampade och skrek Halleluja

Och fyra ljuva änglar tog hjärtat ur hans kropp
Och lade det I en plastpåse med hans spruta
Och sedan steg de sakta mot himmelen opp
Och nu är klockan mycket, dags att sluta