I svart och grått ett hackigt mönster
Solen skiftar, i konturen fönster
Budskap, stigar till de andras värld
Upp på ytan den visar sig
I dess former de betrakta mig
Blixtens barn då hittat hem
Beundra nu dess sanningstecken
De svarta, grå och vita strecken
Man kan ju där kort beskåda
Jublande kalla på dem som råda
Blicka in, se och höra
Gudar, världar, visdom röra
Se i formen, jordens, skyars dans
En stund av enighet och starkaste trans
Ormfolk... Ormfolk!
Den som vill oss äga, dig alltid hatat
Då vi så envist dig, ristat, skrapat
Munnar talt, i eoner de sjungit
Evigheten genom oss då rungit
Det glömda höljt, dolt i sång
Du alltid pekat mot solens gång
Ur avgrundsmörker i ljus beklätt
Då vi gått vilse du visat oss rätt
Du bitit oss genom tiders flod
Vi har din ära i vårt blod
Ditt söta gift i mig strömma, brusa
Likt viskan som i löven susa
Vi är ditt folk, du vår flamma
Den plats vi kommit från, den är den samma
Ormens form och gudars sätt
O du mäktiga ande av jordens ätt
Ormfolk!...
Vi är mordfolk!...
Vi är ditt folk, du vår flamma
Den plats vi kommit från, den är den samma
Ormens form och gudars sätt
O du mäktiga ande av jordens ätt
Ormfolk!
Vi är ormfolk!